Halitosis
Hjälper till att karakterisera luktprofilen och vägleda den fortsatta utredningen. De flesta fall av ihållande dålig andedräkt har sitt ursprung i munhålan, och utredningen sker i samarbete med tandläkare eller tandhygienist.
Interaktivt verktyg
Diagnostiskt flöde
Besvara 4 enkla frågor och få din personliga plan. Endast vägledning; ersätter inte en konsultation.
- 1 OLS
- 2 Risk
- 3 Undersökning
- 4 Behandling
Steg 1 - Hur stark är lukten?
Välj det påstående som bäst beskriver hur du eller din omgivning upplever lukten.
En poäng på 2 eller mer räknas som tydlig halitosis som bör utredas.
Definition och omfattning
Halitosis (synonymer: oral malodör, fetor ex ore) betecknar ihållande, socialt märkbar dålig andedräkt. Halitosis betraktas ofta som ett kosmetiskt problem, men kronisk halitosis kan medföra betydande psykosocial börda. Globala prevalensuppskattningar ligger runt 30 %, med en systematisk översikt som rapporterar en poolad prevalens på cirka 31,8 %.
I 80–90 % av fallen orsakas lukten av flyktiga svavelföreningar (VSC) — främst vätesulfid (H₂S), metylmerkaptan (CH₃SH) och dimetylsulfid ((CH₃)₂S) — bildade genom bakteriell nedbrytning av de svavelhaltiga aminosyrorna cystein och metionin, oftast i munhålan.
De flesta fall av ihållande dålig andedräkt har sitt ursprung i munhålan, exempelvis tungbeläggning, tandköttssjukdom, muntorrhet eller tandproblem. Utredningen bör därför i första hand omfatta en bedömning av munhåla och tänder. Vid behov kan en öron-näsa-hals-bedömning eller en riktad medicinsk utredning vara relevant.
Vid objektivt bekräftad dålig andedräkt utan sannolik orsak i munhålan eller öron-näsa-hals-området kan en riktad medicinsk bedömning vara relevant. Gastrointestinal utredning genomförs endast när symtom, sjukdomshistoria eller kliniska fynd ger en självständig misstanke om sjukdom i mag-tarmkanalen.
Patofysiologi
Det orala mikrobiomet innehåller mer än 700 bakterietaxa. När syrgashalten sjunker — till exempel i djupa parodontala fickor, i tonsillkryptor eller under tjock tungbeläggning — skiftar biofilmen till en proteolytisk metabolism som frigör svavelhaltiga nedbrytningsprodukter.
- Vätesulfid (H₂S) — "ruttet ägg"-lukt; dominerar vid tungbeläggning.
- Metylmerkaptan (CH₃SH) — "ruttnande kål"; korrelerar med parodontalt fickdjup.
- Dimetylsulfid ((CH₃)₂S) — söt svavelton; kan förekomma vid systemiskt/extraoralt ursprung.
Klassificering
I. Äkta halitosis
Objektivt mätbar lukt över diagnostiska tröskelvärden. Underindelas i fysiologisk (övergående, t.ex. "morgonandedräkt") och patologisk — varav 85–90 % är intraoral.
II. Pseudohalitosis
Fast subjektiv övertygelse om dålig andedräkt trots normala objektiva mätningar. Svarar väl på evidensbaserad utbildning och genomgång av mätdata.
III. Halitofobi
Ihållande, ibland vanföreställd övertygelse om dålig andedräkt som kvarstår efter framgångsrik behandling och upprepade negativa mätningar. Kräver psykiatrisk eller psykologisk hantering.
Vanliga orsaker
- Tungbeläggning — den vanligaste intraorala orsaken.
- Tandköttssjukdom (gingivit/parodontit) — behandlas hos tandläkare eller tandhygienist.
- Muntorrhet (xerostomi) — läkemedel, munandning eller Sjögrens syndrom.
- Tandproblem — obehandlad karies, dåligt sittande proteser eller tonsilstenar.
Mer sällan bidrar strukturella eller systemiska faktorer, till exempel reflux eller systemisk sjukdom — dessa utreds endast vid en självständig klinisk misstanke, inte enbart på grund av dålig andedräkt.
Utredning
Utredningen börjar alltid med en bedömning av munhåla och tänder, i samarbete med tandläkare eller tandhygienist. Den objektiva gasanalysen (organoleptisk skattning och gaskromatografi, OralChroma) hjälper till att karakterisera luktprofilen och vägleda den fortsatta utredningen — den ersätter inte en klinisk munhåle- och tandbedömning.
1. Organoleptisk skattning (OLS)
En kalibrerad kliniker bedömer utandningsluften och skattar på en standardiserad 0–5-skala (0 = ingen lukt, 5 = överväldigande).
2. Gaskromatografi (OralChroma)
Objektiv kvantifiering av H₂S, CH₃SH och (CH₃)₂S individuellt — hjälper till att karakterisera luktprofilen och skilja intraoralt från extraoralt ursprung.
3. Portabel sulfidövervakning
Handhållna sulfidmätare mäter total VSC och är användbara för uppföljning mellan fullständiga analyser.
Behandling
Behandlingen riktas mot orsaken. Behandling av tandköttssjukdom, plack, tandproblem eller tungbeläggning sker i samarbete med tandläkare eller tandhygienist: mekanisk tungrengöring (tungskrapa två gånger dagligen) tillsammans med professionell tandvård minskar VSC betydligt.
Ett antiseptiskt munskölj (till exempel med klorhexidin eller cetylpyridiniumklorid) kan i utvalda fall användas kortvarigt efter individuell rådgivning — det är inte ett universellt förstahandsval och ersätter inte behandling av den underliggande orsaken.
Vid behov kan en öron-näsa-hals-bedömning eller en riktad medicinsk utredning vara relevant. Gastrointestinal utredning genomförs endast när symtom, sjukdomshistoria eller kliniska fynd ger en självständig misstanke om sjukdom i mag-tarmkanalen.
Prognos
När rätt orsak identifieras och behandlas har intraoral halitosis en utmärkt prognos: de flesta patienter märker en tydlig förbättring inom några veckor, förutsatt fortsatt tunghygien och regelbunden tandvårdskontroll.