IBS — irritabel tarm
Strukturerad Rom V-utredning av IBS. Vi kombinerar positiv symtomdiagnostik med riktad screening för alarmsymtom och uteslutande av organisk orsak — innan vi bygger en individuell kost- och läkemedelsplan. Allt sker på kliniken.
Interaktivt verktyg
Diagnostiskt flöde
Besvara fyra enkla steg och få din personliga IBS-plan enligt Rom V. Vägledande; ersätter inte en konsultation.
- 1 Rome V
- 2 Bristol
- 3 Red flags
- 4 Treatment
Steg 1 – Hur upplever du din buksmärta?
Vi kontrollerar om din situation stämmer med Rom V-definitionen av IBS.
Vad är IBS?
Irritabel tarm (IBS) är en störning i samspelet mellan tarm och hjärna (DGBI) — ett tillstånd som definieras av symtom snarare än av en synlig lesion. IBS drabbar cirka 10 % av befolkningen globalt och yttrar sig typiskt som återkommande buksmärta kopplad till tarmvanor, uppblåsthet och förändrad avföringskonsistens eller frekvens. Modern gastroenterologi behandlar IBS som en positiv diagnos baserad på Rom V-kriterierna — inte en uteslutningsdiagnos, men parad med strukturerad screening för organisk sjukdom.
Rom V-kriterier
Återkommande buksmärta i genomsnitt ≥ 1 dag per vecka under de senaste 3 månaderna, associerad med 2 eller fler av:
- Relaterad till tarmtömning
- Associerad med en förändring i avföringsfrekvens
- Associerad med en förändring i avföringskonsistens (utseende)
Symtomen måste ha börjat minst 6 månader före diagnos.
Subtyper (Bristol Stool Chart)
- IBS-C (förstoppningsdominant) — > 25 % av avföringen är Bristol 1–2 (hård/klumpig)
- IBS-D (diarrédominant) — > 25 % av avföringen är Bristol 6–7 (lös/vattnig)
- IBS-M (blandad) — > 25 % av båda typerna
- IBS-U (oklassificerad) — otillräcklig avvikelse i avföringskonsistens för att uppfylla C, D eller M
Screening för alarmsymtom
Alarmsymtom föranleder riktad undersökning innan en IBS-etikett sätts — eftersom de ökar sannolikheten för inflammatorisk tarmsjukdom, malignitet eller annan organisk orsak.
- Debutålder > 50 år
- Rektalblödning eller melena
- Oavsiktlig viktnedgång > 5 % på 6 månader
- Järnbristanemi
- Nattliga symtom som stör sömnen
- Ärftlighet för kolorektal cancer, IBD eller celiaki
- Palpabel buk- eller rektalresistens
Diagnostisk bedömning
- Fekalt kalprotektin — skiljer IBS från IBD. < 50 μg/g utesluter aktiv inflammation i de flesta fall.
- Blodprover — blodstatus, CRP, TSH, ferritin, celiakiserologi (anti-tTG IgA).
- Koloskopi — vid alarmsymtom, förhöjt kalprotektin eller ålder > 50.
- Gastroskopi — vid övre GI-symtom eller misstänkt celiaki.
- SIBO utandningstest — övervägs när uppblåsthet dominerar eller när konventionell behandling har misslyckats (30–60 % överlapp).
Behandling — en stegvis plan
Kost och livsstil (första linjen)
- Låg-FODMAP-kost — strukturerad 4–6 veckors eliminationsfas följt av systematisk återintroduktion för att identifiera individuella utlösare. Idealt med en utbildad dietist.
- Regelbundna måltider, adekvat vätskeintag, begränsa koffein och alkohol
- Regelbunden fysisk aktivitet och strukturerad sömn
- Stresshantering — mindfulness, KBT och tarmriktad hypnoterapi har evidens vid IBS
Farmakoterapi (subtypsspecifik)
- IBS-D: loperamid, rifaximin (särskilt vid SIBO), gallsyrabindare vid misstänkt gallsyrainducerad diarré
- IBS-C: löslig fiber (psyllium), PEG (makrogol), linaklotid vid refraktära fall
- Smärta / kramper: spasmolytika (mebeverin, pepparmyntsolja), lågdos TCA (amitriptylin 10–25 mg) som neuromodulator
- Samsjuklig ångest/depression: SSRI/SNRI — förbättrar ofta den totala symtombördan
Uppföljning
Omvärdering efter 4–6 veckor. Kost, medicin och eventuella samsjukliga tillstånd justeras iterativt. Ihållande eller förvärrade symtom — eller nyuppkomna alarmsymtom — föranleder förnyad utredning.