SIBO — bakteriell överväxt i tunntarmen
Objektiv väte- och metanmätning vid misstänkt bakteriell överväxt i tunntarmen. Vi utgår från Nordamerikanska konsensuset (Rezaie 2017) och ACG Clinical Guideline (Pimentel 2020) — med test, tolkning och en individuell bedömning på ett ställe.
Viktigt att veta
Val av undersökning och behandling beror på symtom, sjukdomshistoria, eventuella bakomliggande sjukdomar och en samlad medicinsk bedömning. Ett utandningstest kan inte bedömas isolerat.
Interaktivt verktyg
Diagnostiskt flöde
Besvara 4 enkla frågor och få din personliga SIBO-plan. Beslutsstöd; ersätter inte en konsultation.
- 1 Symtom
- 2 Risk
- 3 Utandningstest
- 4 Behandling
Steg 1 - Hur besvärande är dina magsymtom?
Välj det påstående som bäst beskriver din vardag de senaste 2 veckorna.
En poäng på 2 eller mer motiverar utredning - särskilt om besvären varat > 4 veckor.
Vad är SIBO?
Small Intestinal Bacterial Overgrowth (SIBO) beskrivs som en onormal ökning av koncentrationen och/eller en förändrad sammansättning av bakterier i tunntarmen. Tunntarmen innehåller normalt en begränsad mängd bakterier, bland annat tack vare magsyra, gall- och bukspottskörtelsekretion, peristaltik och ileocekalklaffen. När ett eller flera av dessa försvar försvagas kan koloniska bakterier kolonisera tunntarmen och fermentera kolhydrater lokalt — vilket kan producera det väte (H₂) och den metan (CH₄) vi mäter i utandningstestet.
Symtom kan omfatta uppblåsthet (särskilt efter måltid), gaser, buksmärta, diarré eller förstoppning och, i mer uttalade fall, malabsorption med viktnedgång och näringsbrister. Bilden överlappar ofta med irritabel tarm (IBS): en betydande andel av IBS-patienter testar positivt för SIBO i kliniska serier.
Möjliga riskfaktorer och orsaker
- Förändrad motilitet: postinfektiös IBS, diabetes, systemisk skleros, hypotyreos
- Anatomiska avvikelser: tidigare bukkirurgi, sammanväxningar, divertiklar, blinda loopar
- Minskad magsyra: långtidsbehandling med protonpumpshämmare (PPI)
- Immunbrister (inklusive selektiv IgA-brist)
- Kronisk pankreatit med minskat enzymutbyte
Schematisk översikt
Förenklad översikt — direkta mekaniska/motoriska faktorer jämfört med indirekta systemiska/sekretoriska faktorer. Översikten är vägledande och kan inte användas för att ställa en diagnos eller välja behandling. Den enskilda patientens bild klarläggs alltid genom en samlad klinisk bedömning av läkare.
Diagnos: väte- och metanutandningstest
Utandningstestet är en icke-invasiv metod som ofta används vid misstänkt SIBO. Patienten dricker ett definierat substrat (glukos eller laktulos) och utandningsluft samlas var 15–20:e minut under 2–3 timmar. Vid bakteriell överväxt i tunntarmen kan fermenteringen producera H₂ och/eller CH₄ som andas ut.
Diagnostiska referensvärden (Nordamerikanska konsensuset, Rezaie 2017)
- Väte (H₂): en stegring ≥ 20 ppm över baslinjen inom 90 minuter kan tala för SIBO.
- Metan (CH₄): ett värde ≥ 10 ppm vid någon tidpunkt kan stödja metan-dominant intestinal överväxt (IMO). Metanproduktion är förknippad med långsammare tarmpassage och ses oftare hos patienter med förstoppning.
- Kombinerat H₂ + CH₄: bedöms alltid tillsammans — metanogener metaboliserar väte, så patienter med hög CH₄ kan visa en lägre H₂-kurva.
- Vätesulfid (H₂S): mätning av vätesulfid är en nyare metod som ännu inte är fullt standardiserad mellan kliniker och laboratorier. Fynd bör tolkas tillsammans med övriga resultat.
Substratval
- Glukos (75 g): absorberas proximalt — hög specificitet, lägre känslighet. Kan föredras vid misstänkt proximal överväxt.
- Laktulos (10 g): icke-absorberbart — når hela tunntarmen. Högre känslighet, men lägre specificitet, med viss risk för falskt positiva resultat vid snabb orocekal transit.
Förberedelse
- 24 timmar före: undvik fermenterbara kolhydrater (baljväxter, fullkorn, kål, lök, mejeriprodukter, komplexa fibrer)
- 12 timmar före: fasta helt — endast vatten
- 4 veckor före: inga antibiotika
- 1 vecka före: inga probiotika eller laxermedel
- Testdagen: ingen rökning, ingen kraftig träning, inget tuggummi
För vårdpersonal
Behandlingsprinciper och uppföljning
Avsnittet nedan är tänkt som bakgrundsinformation för vårdpersonal och utgör inte individuell behandlingsrådgivning. Val av läkemedel, dosering och behandlingslängd avgörs alltid av ansvarig läkare utifrån en samlad bedömning av patienten.
Behandling av SIBO utgår ofta från tre delar som kan kombineras beroende på fenotyp och helhetsbild: riktad antibiotikabehandling (t.ex. rifaximinbaserad, eventuellt kompletterad vid metan-dominant IMO), stöd för tarmmotiliteten (t.ex. prokinetika efter avslutad kur) och en kostmässig del (t.ex. tillfällig låg-FODMAP-kost). Bakomliggande orsaker, som PPI-användning eller motilitetsstörningar, bör alltid utredas och adresseras parallellt.
Återfall förekommer hos en del patienter, särskilt om den bakomliggande orsaken inte har kunnat fastställas eller åtgärdas. Uppföljande testning kan övervägas vid recidiverande besvär eller kvarstående klinisk misstanke.
SIBO och IBS
Det finns en betydande överlappning mellan IBS och SIBO. Om din IBS inte har svarat på konventionell behandling, eller om uppblåsthet och gaser dominerar, kan ett utandningstest bidra till att identifiera en bakomliggande orsak. Vi kombinerar vid behov SIBO-diagnostik med den fullständiga IBS-utredningen enligt Rom V — inklusive screening för alarmsymtom, kalprotektin och endoskopi vid behov — så att bedömningen tar hänsyn till hela din symtombild.